Rastmöten - del 2

Att mobilisera underifrån - folkrörelselinjen i en fabrik någonstans i Sverige, Del 2

av "Montören"

Efter vår rotations första vinst så kom en kollega och föreslog en genialisk grej. Innan så hade vi alltid börjat på en ny arbetsstation varje natt men fabriksledningen hade beslutat om att man nu skall börja på samma arbetsstation och sluta på samma varje natt. Efter som arbetsstationerna är väldigt olika så blev många besvikna över orättvisan i att vissa måste börja varje natt med en svår station och andra med en lätt. Tyvärr så infördes detta snabbt på vår avdelning av vår chef.

Men kollegan föreslog att alla hoppar ett steg fram varje natt. Vi snackade lite om hur man kunde dölja det för chefen eller ifall vi skulle föreslå att folk lägger fram det som ett krav. Vi snackade lite med de andra och folk verkade beredda att lägga fram det som ett krav. Detta omfattade två rotationer, de två andra rotationerna hade problem med att rotera över huvud taget - mycket nytt folk och problem med stationerna.

Ok dags att förberedda för ett rastmöte. Planerade att hålla rastmötet natten efter att jag fick förslaget och att vi pratat med några få kolleger om det. När denna arbetsdag kom så började jag gå runt och säga till folk att det var rastmöte sista rasten i lunch rummet och kolla lite vad folk tyckte om hela grejen. Många var positiva men vissa tyckte det var onödigt och att vi går igenom alla stationer varje natt ändå så alla får jobba lika mycket men bara i olika ordning o.s.v. De flesta av dessa kritiska röster sa ändå att jag bryr mig inte så mycket men vill ni rotera från natt till natt så ok.

När vi skulle ha mötet framkom att en montör inte ville hoppa fram. Det gjorde det hela problematiskt för jag hade aldrig tänkt mig att gå vidare med kravet i fall inte alla stödjer det. Hade jag backat då och folk retat sig på den enskilda kollegan så hade en otrevlig stämning spridits och långsiktiga skador på enigheten på avdelningen hade uppkommit. Men när vi var samlade på rastmötet så berättade jag förslaget och frågade i fall jag skulle skicka iväg skyddsombudet att förhandla för oss. Jag sa också att vi borde säga till chefen att vi då lovar att behålla en hög kvalitet på det vi producerar. Alltså ifall kvalitet skulle dala bara för att vi börjar hoppa fram varje natt så kanske vi får tänka över beslutet. Folk verkade positiva men jag var tvungen att berätta innan vi röstar att på en rotation kommer en montör inte hoppa fram men at de andra kan hoppa men inte så att alla har chans att börja på alla stationer. Men att vi kanske borde göra det bästa av situationen.

Då beslutade vi med handuppräckning att vi skulle skicka iväg skyddsombudet till chefens kontor. Mindre än en halvtimma senare så sa chefen, lite chockad över att vi röstat och grejer, att vi kan börja hoppa fram i morgon och att han mörkar. Dagen efter så uppstod lite irritation över att en montör inte ville hoppa och folk försökte få honom att hoppa fram. Jag fick informera folk om att vi faktiskt inte kan tvinga honom att hoppa fram efter som det är ett regelbrott att hoppa fram men att vi kan göra det bästa av situationen. Plus att det vi beslutade i lunchrummet var att alla som ville skulle få rotera, inte att alla skall rotera.

Så varje natt börjar vi på en ny station till skillnad ifrån de två andra skiften. En viktig grej var att vi inte lät det gå för lång tid efter att man införde att alla skall börja på samma station varje natt. Hade vi väntat något år och sedan försökt ändra på det så blir det svårare. Ju längre en regel följs desto farligare tror folk att det är att bryta i mot den. Den enskilda montören som inte ville hoppa, börjar och slutar på samma station varje natt men han vet också att man kan faktiskt gå emot en enighet utan att det skall bli onda blickar en lång tid efter. För allas röst skall väga lika tungt. Som jag sa till en kollega som blev irriterad på denna montör – Nästa gång kanske det är du som har en avvikande åsikt i ett liknande läge vill du inte att vi skall respektera den åsikten då?